Så har då regeringen utredning och komplementär och alternativ medicin och vård (KAV), efter två års arbete, publicerat ett delbetänkande på 617 sidor. Även om inte innehållet överraskar så gläds vi åt förslagen, låt mig återkomma till dem lite längre ner.

Utgångspunkten för utredningen är: ”Patientens rätt att själv välja vilken vård och behandling man vill ha för sina besvär måste i största möjliga utsträckning respekteras. Denna rätt måste dock vägas mot intresset av att upprätthålla hög patientsäkerhet”.

Man skulle kunna sammanfatta utredningen i fem punkter:

• Det måste vara möjligt att få information om behandlingsmetoder som finns utanför den etablerade hälso- och sjukvården, även i de fall sådan vård inte finansieras av det allmänna.
• Information om evidens om metodernas effekt ska finnas tillgänglig.
• Kunskaperna om behandlingsmetoder som används utanför den etablerade vården är otillräckliga.
• Detsamma gäller kunskaperna om aktuella forskningsresultat och pågående forskning om KAM metoder.
• Metoder som idag används vid vård utanför den etablerade hälso- och sjukvården kan i framtiden, efter forskning och utvärdering, bli en värdefull del av den etablerade vården.

Men den största (och första) frågan är nog: kommer det att hända nåt nu?

För om vi ska vara helt ärliga så har samtliga utredningar sedan 1956 (sex stycken) inte kommit längre än så här, till ett delbetänkande från statens offentliga utredningar.

Det har tagit två år och massor av intervjuer och faktainsamling för att skapa den 617 sidor långa rapporten som talar till vår fördel. Och det behövs verkligen förändring! Inte bara för att vi vill göra friskvården tillgänglig för gemene man utan också för att lagstiftningen är riktigt gammalmodig, mellan 50-100 år gamla är lagarna vi styrs av och de senaste 30 åren har behovet lyfts av rättsliga instanser att det behövs en översyn.

I Norge och Danmark har man redan gjort sin resa och reviderade lagstiftningen under 2000-talet. Innan dess hade alla tre länderna stora likheter. I Norge och Danmark har man, till skillnad från i Sverige, inte listat sjukdomar som cancer, epilepsi och diabetes. Istället har man i Norge ett generellt förbud mot behandling av allvarliga sjukdomar medan man i Danmark har en straffbestämmelse om att utsätta någon för fara för att ge några exempel.

Det framgår med all tydlighet att informationen är av största vikt. Det blir ännu viktigare att vi uttrycker oss korrekt och professionellt, både som förbund och enskild utövare, i allt från sociala medier till i vår journalföring och kundkontakt.

Utredarna anser att kunden ska kunna ställa samma krav på vår bransch som på sjukvården. Det ska finnas information från terapeuten som gör det möjligt för kunden att utöva självbestämmande. Och så ska vi vara beredda på att informera om förväntat vård- och behandlingsförlopp, väsentliga risker för komplikationer och biverkningar och rådgivning om enskildas behandlingar i eller kontakter med hälso- och sjukvården.

Av den anledningen föreslår utredningen:

• Att det ska finnas obunden information om KAM, såsom en obunden svensk portal där man ska kunna söka info om KAM-metoder, förslagsvis tillhandahållen av Socialstyrelsen.
• Att informationen bör vara tillgänglig för allmänheten via 1177 Vårdguiden.
• Att större KAM-organisationer (som Kry) bör utveckla samarbete med Konsumentverket och teckna branschöverenskommelser.

Närmare hälften av alla svenska patienter som har allvarliga och kroniska sjukdomar använder KAM-metoder samtidigt med den traditionella sjukvården. Däremot berättar man sällan det för sina läkare med rädsla för eventuella konsekvenser. KAM utredningen inser att det är bristen på kunskap som orsakar detta och för sjukvårdens del föreslås att det ska införas kursavsnitt om KAM i vårdutbildningarna och rekommenderar att det ska finnas KAM-avsnitt i vidareutbildningarna. Dessutom vill man öppna upp för diskussion om vad hälso- och sjukvården kan lära sig av KAM-sektorn.

Utredningen har redan listat några punkter som sjukvården kan lära sig av KAM. Till exempel är det den tid som ägnas åt den vårdsökande och den kontinuitet som KAM är ett föredöme. Dessutom lyfter utredningen fram hur bra det är med individuellt anpassade behandlingar och hur ospecifika effekter kan ses som en tillgång. Här är KAM utövarna helt överlägsna sjukvården.

Med utgångspunkt av det föreslår utredningen att man ska utreda på vilka villkor KAM-metoder kan tas upp i hälso- och sjukvården. Basen för en sådan utredning finns redan fastställt av riksdagen och består av tre principer: Människovärde, behov och kostnadseffektivitet. Något som vi i BOT-gruppen redan har redovisat för KAM-utredningen och som står skrivet i BOT-rapporten.

Dessutom rekommenderar utredarna att SBU (statens beredning för medicinsk och social utvärdering) får i uppdrag att utvärdera forskning på de KAM-metoderna som är mest aktuella att införa i hälso- och sjukvården.

Några slutsatser har utredningen kommit fram till. Utredningens bedömning är att ett särskilt register över KAM-utövare inte bör skapas. Istället föreslås förbunden inom Kam att teckna branschöverenskommelser med Konsumentverket. Det behövs förbättrad information om KAM-metoder och omarbetning av patientsäkerhetslagen.

Det är helt klart så att rapporten talar till Krys och svensk friskvårds fördel men man bör också läsa mellan raderna. Det delas ut nålstick till båda sidor. Med det sagt tycker jag att utredningen känns komplett och rättvis samtidigt måste man fråga sig var pengarna till forskning ska komma ifrån och kommer politikerna att våga ta de beslut som krävs?

Det ska till lagändringar och forskningsanslag för att inte tala om ingrepp i läkarutbildningar. Det finns många som kommer att protestera mot det, det är ett som är säkert.

Tänk bara så positivt det vore om vi kunde få till ett ökat samarbete Konsumentverket och om vi faktiskt fick webbsida på Socialstyrelsen, info via 1177 vårdguiden om friskvården i Sverige.

Vi går en spännande framtid till mötes!

Hur ser dina inre samtal ut?

Det finns mycket som kan motivera dig i din vardag. Attraktiva målbilder, dina tankar, andras bekräftelse och säkert mycket mer än så. Men frågan är om inte din passion – det du brinner för – är bästa drivkraften.

Passion och motivation kommer inifrån dig själv och du kan få mycket hjälp av hur du väljer att föra ditt inre samtal. I ditt inre samtal formulerar du tankar som du bollar fram och tillbaka. Det här gör alla varje dag och det innebär hundratals tillfällen att boosta sig själv. Eller det motsatta. För som Henry Ford sa en gång ”Du kan tro att du kan. Och du kan tro att du inte kan. I båda fall har du rätt.”

Stärk dig själv med inre samtal

Det finns vissa ord som hjärnan förknippar med negativa känslor och maktlöshet, ord som måste, tvungen, skulle och borde.

Dessa ord skickar signaler om att något är negativt, om att det är något du inte vill göra och helst undviker. Om du använder dessa ord i ditt inre samtal, så bäddar du omedvetet för tvingande känslor, som drar ner din passion.

Prova att byta ut de negativa orden mot kan, vill, väljer eller bestämmer. Det är ord som istället skickar signaler till hjärnan om att du har makten över ditt liv. Det är du som bestämmer och inte omständigheterna runt omkring dig. Gör det till en vana att välja dessa positiva ord och skapa en bättre känsla redan från början.

Läs dessa meningar så förstår du vad jag menar:

”Jag är tvungen att välja sallad till lunch”: ”Jag kan välja sallad till lunch”.

”Jag måste gå ner i vikt”: ”Jag bestämmer mig för att gå ner i vikt”.

”Jag bör ge mig själv makt över mitt liv”: ”Jag väljer att ge mig själv makt över mitt liv”.

Lycka till och glöm inte prata passionerat med dig själv!