Krävs det spel för att aktivera hjärtat?

Pokémon Go var ett av sommarens största hälsofenomen. Plötsligt såg vi personer i alla åldrar ge se ut på jakt efter virtuella ”Pocket Monsters” med verkligheten som spelplan. Spel har aktiverat människan i alla tider och Pokémon GO är bara ett i raden, om än med helt ny revolutionerande teknik*.

Ungdomar som vanligtvis suttit framför datorn hemma var ute och rörde på sig. Föräldrar och barn tog sig kilometervisa promenader tillsammans för att kläcka ett Pokémon-ägg.

Men hur mycket såg man egentligen under dessa långa sejourer i stan och på landsbygd? Under sommaren har flera rapporter kommit in om personer som nästan blivit påkörda när de spelat och gått över gatan utan att titta sig för, eller om dem som med mobilen i högsta hugg i bilen kört mot rött för att sedan förlora körkortet.

I DN skriver krönikören Katarina Bjärvall om hur ”Jakten på Pikachu hotar våra sinnen”.

Samtidigt finns det något viktigt att lära sig här. Nämligen själva spelmomentet, nyckeln till vad som fick alla att aktivera och röra på sig. Tävlingsinstinkten inom oss har aktiverats.

Att addera ett sådant spelmoment i en tjänst är ett lyckat koncept för att aktivera människor och få dem att komma tillbaka. Metoden kallas för gamification, eller – att addera spellogik till en tjänst.

Kanske är det något för fler hälsoappar att anamma – att addera spellogik till sina hälsoappar eller tjänster för att aktivera folk att fortsätta röra på sig. Statistik visar att många inte använder sina hälsoappar längre än ca 2 månader. Sen tappar man intresset av olika anledningar.

Jag tror inte att vi ska rädas tekniken, utan snarare använda oss av den för att hjälpa människor till ett aktivare liv. Vore det fel att rekommendera Pokémon GO till en kund som behöver röra sig mer?

Eller likväl ta sådan logik och addera även på ett gym, en yogaklass eller varför inte i massagesalongen? Vilka möjligheter finns det för kroppsterapeuter att addera ett spelmoment till sin verksamhet för att göra det roligare för folk att röra på sig och må bättre?

pokemongo

*Fotnot: Pokémon Go bygger på en teknik som heter Augemented Reality (AR), alltså en förstärkt verklighet. AR innebär att addera ett datorgenererat moment till en fysisk värld; i fallet med Pokémon Go innebär detta att via mobilkameran lägga till animerade Pokémons mot bakgrunden som man filmar, för att ge intrycket av figurerna befinner sig där.

Bör man ta med sig friskvårdare till Mars?

Jag har tänkt lite på det här med att resa till Mars.

I slutet av augusti klev sex personer in i en sluten kapsel, en kupol för att testa gränserna under det närmaste året. En fejkad rymdfärd alltså; där sex personer kommer att isoleras tillsammans på en yta av 11×6 m. Den riktiga resan till Mars beräknas ta mellan 1-3 år.

Med detta experiment vill NASA fokusera på hur besättningen kommer att klara av att stå ut med varandra under isoleringen. Detta måste väl ändå vara det perfekta tillfället att praktisera friskvård, eller?

Den mentala hälsan är det första jag tänker på. Det måste vara oerhört psykiskt påfrestande. Livsviktiga behov som närhet och beröring för att inte tala om sex – hur fixar man det? Det tillhör trots allt våra grundläggande behov för att hålla oss mentalt friska. (läs Maslows behovstrappa)

Nåja, man får väl praktisera mindfulness, medveten närvaro helt enkelt.

I rymden måste man träna regelbundet, annars förtvinar musklerna då det inte finns någon gravitation.

Ett annat sätt att hålla musklerna i skick och komma varandra närmare är ju att massera varandra. En massageterapeut (kvalitetssäkrad sådan såklart) måste nog vara den ultimata friskvårdaren i rymden. Regelbunden massage skulle faktiskt kunna vara lösningen på NASAs planerade rymdfärd till Mars. Sinnet, musklerna och hjärnan – allt tillgodoses.

Så här kommer mitt tips till NASA: Utbilda alla astronauter till friskvårdande massageterapeuter. Bättre än så kan de inte få!

Astronaut Mark Lee Tetherless and FreeFoto: Freerange Public Domain Archives

Almedalen: Frukostmöte om BOT

Almedalen, 6 juli: Välkommen på frukostmöte om fördelarna med ett BOT-avdrag!

Kroppsterapeuterna och Qinematic bjuder in dig till frukostföredrag med Peter Feldt (Generalsekreterare Kry) och Glenn Bilby för att prata om vikten av friskvård, hur ett BOT-avdrag kan förbättra svensk hälsa och digitala verktyg inom hälso- och sjukvården. Vi bjuder på frukost, massage och en Posture Scan.

Datum: Onsdag 6 juli, kl 08:30 – 10:00
Plats: Wallers, Wallers Plats, 621 56 Visby

Mer info finns att läsa på Facebookeventet här.

top_logo

Hälsa eller ”hälsa”?

För en vecka sedan gick Allt för Hälsan, Fitnessfestivalen och Acadermia under gemensamt namn – Fit for Life Weekend.

Den oinvigde skulle säkert gratulera till en snygg kombination av mässorna, men tittar man bara lite närmare på dessa mässors målgrupp visar det sig att de har helt olika syn på hälsa. Det finns troligtvis fler utmaningar med konceptet än den quick-fix man försöker rädda Allt för Hälsan med.

Hälsa är på mångas läppar idag. 2,5 miljoner svenskar uppger i hälso- och sjukvårdsstudien Opinion Hälsa att de är beredda att lägga ner både tid och pengar om rätt aktivitet dyker upp. De allra flesta som besöker hälsomässor är medvetna och pålästa brukare. Få tar sig dit utan att ha en aning om vad man söker. Uppfattningen om vad hälsa faktiskt är, är helt upp till den enskilde individen. Många med mig skulle nog säga träning, kost, behandling och mental hälsa, men låt mig komma tillbaka till detta om en liten stund.

Mässorna som samsas under samma tak tar sats utifrån helt olika förutsättningar.

Fitnessfestivalen har under 10 år gjutit ett stabilt fundament, sprunget ur träningsrörelsen. Ove Rytter har sakta men säkert byggt upp sitt varumärke och utvecklat mässan ytterligare med varumärken som Guldhjärtat, branschdagarna, PT-dagarna. Det är ett solitt bygge från grunden och förra året växte Fitnessfestivalen ur Svenska Mässans lokaler i Göteborg. En flytt till Stockholm var oundviklig. Självklart tappar Fitnessfestvalen en del lokala utställare och besökare, det vore naivt att tro något annat, men på sikt är flytten en förutsättning för att kunna växa ytterligare.

Acadermia startade på Kistamässan 2013 och kan knappast kalla sig för etablerad i dessa sammanhang. Mässan marknadsför sig med champagnebar och anti-aging café vilket för många inte har så mycket med hälsa att göra. 2014 års snackis på Acadermia var att man kunde vinna en bröstoperation. I år följde jag en föreläsning om plastikoperationer. Den föreläsande läkaren gav råd till alla mormödrar: Gör ett ansiktslyft så att ert gamla ansikte inte skrämmer barnbarnen. På allvar.

OM Fitnessfestivalen och Academia har något gemensamt alls så ska det kanske i så fall vara att man (vissa) gör sitt bästa för att på sitt vis försöka förändra sitt yttre. På det ena eller andra viset. Det finns förstås extremer i alla branscher. Likaså har merparten av såväl utställare som utövare/användare ett sunt förhållningssätt, men det spelar ju ofta mindre roll i dessa sammanhang då det inte är dessa som får rubriker eller sätter ton på en mötesplats.

Allt för Hälsan-mässan då?

Ja, till och börja med får man lov att ställa sig frågan vad som blir över när man flyttar ut hudvård och träning ur mässan. Inte så himla mycket visade det sig. I kostdelen dominerade Pauluns monter tillsammans med Great Earths kosttillskott. Mycket mer mat än så gick inte att spåra. Man kunde ta behandlingar lite här och var, sittande, på bänk och i fåtöljer. Men tråkigt nog är det den stora sängmontern och aktivitetsscenen som man minns efteråt. Sängarna för att man inte riktigt förstod vad de har på en hälsomässa att göra (eh, det är hälsosamt att sova) och borde inte aktivitetsscenen har varit på Fitnessfestivalen? Om man nu gör en uppdelning av mässorna får man räkna med att besökarna undrar hur man tänkte där.

Men till syvende och sist är det upp till de utställande företagen att presentera det man tror på och för Stockholmsmässan att sälja dessa montrar. Då är vi tillbaka till den första frågan, vad är hälsa? Det kommer alltid att finnas olika uppfattningar om just hälsa. Är det inte då upp till individen att själv bestämma – jo, självklart är det så!

Och kanske är det så att många bestämde sig redan i soffan där hemma. Endast 25 000 besökare tog sig till Älvsjö den här helgen. Det är nästan lika många som kom till Göteborg förra året enbart för att besöka Fitnessfestivalen. Och det är bara ett par tusen fler besökare än vad som kom till Allt för Hälsan förra året.

Spiken i kistan?

Ja, för Allt för Hälsan är nog loppet kört. En mer urvattnad produkt än så här får vi leta länge efter. Men för Fitnessfestivalen är det bara början. Redan nästa år kommer mässan säkert att vara uppe i Göteborgssiffror. Det finns stora planer för Fitnessfestivalen nu när flytten till Stockholm är genomförd. Frågan är bara hur mycket Allt för Hälsan och Acadermia håller Fitnessfestivalen tillbaka.

 

 

 

 

Titelförvirringen i friskvårdsbranschen är stor men nog har vi större problem än så!

Titelförvirringen inom  friskvården är stor men frågan är om inte vi har större problem än så!

Myndigheten för Yrkeshögskolan avslog nästan samtliga ansökningar till Yh-utbildningar i vår bransch. Tre spautbildningar och en utbildning till medicinsk massageterapeut passerade nålsögat, så totalt 4 utbildningar fick klartecken att köra utbildningar till hösten. Resten får lägga ner eller inte ens starta upp.

Däremot har myndigheten lyckats hitta två unika utbildningar som fått bidrag. Det handlar om att utbilda 20 helikopterpiloter och att subventionera tre utbildningar i landet, för att utbilda lokförare.

Hur blev det så här? På vilka premisser ansåg Yh-myndigheten att friskvårdsbranschen inte behöver fler terapeuter, personliga tränare eller hälsopedagoger?

Då region Dalarna blivit extremt drabbade i år (bland annat ScOTT i Orsa) och förlorar nästan allt i utbildningsväg blev jag ombedd att representera vår bransch vid ett möte med Yh-myndighetens ledning, generaldirektör Johan Blom och tillförordnad avdelningschef Jill Thenander, avdelningen för utbildningsfrågor, tillsammans med kommunalrådet i Orsa, ombud från region Dalarna och ett par till.

Under vårt två timmar långa samtal står det klart för mig att myndighetens kännedom om vår bransch baseras på gamla myter och föreställningar om hur branschen möjligtvis fungerade förr i tiden. En anledning till avslag för utbildning var att ”- det finns redan gymnasieutbildningar som utbildar massörer.” När jag krasst konstaterar att ”-Ja, det finns det. Men ingen av dessa elever har tillräckligt många utbildningstimmar för att komma in i förbundet.”, tittar båda bekymrat på varandra. När företrädarna för myndigheten pratar om Arbetsförmedlingen förklarar jag att terapeuterna på den svenska marknaden inte registerar sig på Arbetsförmedlingen, de blir egna företagare. Då blir det återigen tyst i konferensrummet.

Jag gjorde en kort men mycket innehållsrik omvärldsanalys för deltagarna. Materialet tog jag från de tre största rapporterna som vår bransch berörts av de senaste två åren: Opinion Hälsa (Europas största långtidsstudie) Stockholms läns landstings slutrapport 2011 och 2013 och rapporten om BOT-avdraget. BOT-avdraget var den enda som fick igenkännande nickar.

En stor dos självrannsakan behövs med jämna mellanrum och inte minst i detta fall. Konsekvenserna för Orsa kommun blir förödande. I Orsa där den kända utbildningen vid SCoTT Scandinavian College of Travel & Tourism – Hälsa, har hela verksamheten blivit nedläggningsvarslad på grund av indragningen av Yh-bidrag för kurserna. Konsekvenserna här blir inte bara att skolan måste läggas ner. När flera hundra studenter försvinner från den lilla byn Orsa får det konsekvenser för såväl arbets- och bostadsmarknaden som övrig kommersiell- och infrastruktur på orten.

Vems är ansvaret att berätta hur marknaden ser ut? Som företrädare för förbundet har jag ett stort ansvar. Frågan är bara vem jag ska besöka härnäst. Vilken myndighet/företag/politiker behöver mitt nästa besök?

Vilket ansvar har då andra på marknaden? Det finns fler förbund, flera branschråd, många skolor. Och fler titlar än marknaden kan hålla ordning på. Certifierad är ingen skyddad titel och används flitigt. Diplomerad – inte ens lönt. För att det ska bli värdefullt måste kunden hålla reda på vem som har certifierat eller diplomerat. Det kan man naturligtvis inte begära. Medicinsk massageterapeut är den senaste titeln på marknaden. Men det finns stora skillnader mellan utbildningarna. Varför kan inte utbildarna enas om kursinnehållet och nivån på utbildningen?

Kroppsterapeuterna har tvingats ta ställning i frågan om titlar och gör det genom att – inte skapa ytterligare någon ny titel. Vi delar ut sigill till alla våra medlemmar som (när de går in i förbundet) uppfyller kraven som branschen ställer. Så småningom kommer kunderna att leta efter sigillet som kvalitetssäkrar terapeuten.

Är detta tillräckligt? Nej, inte på långa vägar. Den största marknadsföringen står alla terapeuter gemensamt för. Det finns ingen större kraft än så. Det budskap medlemmarna i Kroppsterapeuterna skickar med sina sigill på väggarna och på sina hemsidor är starkare än allt annat. Men det kommer att ta tid. Det måste skickas tusentals signaler i många år framöver för att bryta ner gamla föreställningar, bygga upp nya och cementera dessa för slå igenom tröga myndigheter. Och dessutom måste prestigen läggas på hyllan. Det kräver ödmjukhet. Och en vilja att förbättra en bransch före sitt ego. Men vi klarar det bara om vi gör det tillsammans.

Man kan definitivt konstatera att samhället med Yh-myndigheten i spetsen inte anser hälsofrämjandeutbildningar vara en prioriterad fråga för landet. Kanske ett resultat av näringens passivitet i ämnet.

Kanske har vi något att lära av lok och helikopterförarutbildningarnas förespråkare? De vet uppenbarligen hur man gör för att få Yh-myndighetens öra att lyssna.

Ledaren i Kroppsterapeuten nr 3 2013

Jag är priviligierad!
Jag är stolt, nöjd och mycket glad för att som generalsekreterare få representera Kroppsterapeuternas Yrkesförbund. Det är en leende duo, Annika Billström och jag, som träffar riksdagsledamöter, kansliråd på Socialdepartementet och en mängd andra beslutsfattare. Varför det kan man fråga sig? Jo, för att vi har torrt på fötterna. Det är ett tungt argument att komma från Kroppsterapeuterna! Varje gång vi tar upp förbundets viktigaste argument som kvalitetssäkring, försäkringar, etiska rådet, kvalitetsrådet, styrelsens sammansättning, valideringen, det gedigna underlag BOT-rapporten har (och mycket mer) så framstår förbundet som gediget, tungt och marknadens tyngsta spelare.

Kroppsterapeuterna har med sitt stora antal medlemmar, ett mycket brett affärsnätverk och samarbetsavtal med ett flertal skolor, ingen konkurrent i sikte att räkna med. Och i dessa tider tjänar vi alla på det. KrY har med tiden blivit den paraplyorganisation branschen behöver – och många är en del av den!

Jag har vid flera tillfällen skrivit att branschen behöver ena sig, staka ut gemensamma mål och visa upp en enad front, och det behövs fortfarande. Men faktum är att Kroppsterapeuterna har blivit det paraply som våra riksdagsledamöter frågat efter, förbundet har blivit den enade frontlinjen som är ett av kraven för ett eventuellt kommande BOT-avdrag.
Frågan är egentligen om det är försent? Är tiden inne för ett BOT-avdrag eller betraktas vår bransch fortfarande som okontrollerbar och splittrad? Ja, det får den närmaste tiden utvisa.

I oktober är det motionsperiod för samtliga partier. Vi vet nu att flera partier har ambitioner att lämna in BOT-motioner. Dessutom visar några partier till, ett stort intresse. Filippa Reinfeldt (Stockholms läns landsting, M) och Anne-Marie Brodén (M) har också uttalat sina ambitioner att lägga fram en s.k. alliansmotion. Allt detta är naturligtvis strålande nyheter och en förutsättning för att det ska gå vägen.

Vid ett tillfälle i höstas kunde vi som följer Kroppsterapeuterna på facebook läsa ett inlägg från en förtvivlad medlem som förlorat sin ork, energi och tro på framtiden. Då jag känner denna skribent ringde jag oroligt upp honom och frågade hur han mår. Det visade sig då att han förlorat sin äldsta och största kund till ett bemanningsföretag i branschen. Frågan som uppstår blir således:

Hur ska vi förhålla oss till bemanningsföretagen i vår bransch?
Det finns bemanningsföretag i nästan alla branscher. Som alltid finns det två sidor på myntet. Å ena sidan har vi medlemmar som är anställda, de är inte intresserade av att ta kostnaden för lokalhyra, inventarier, sköta bokföring mm. Det är ett mindre antal av våra medlemmar, men eftersom de tar jobben måste jag anta att de är nöjda med sin situation. Å andra sidan har vi alla er som är egna företagare med allt vad det innebär.

Branschrådet Svensk Massage antog i våras Företagarna som medlemmar i sin organisation. Något Kroppsterapeuterna motsatte sig av ett enkelt skäl. Företagen är, oavsett vilken bransch man befinner sig i, alltid en motpart till en branschorganisation. En branschorganisations syfte är i de allra flesta fall att sköta dialogen med arbetsgivare. Enligt vår mening har BSM helt enkelt gått vilse i frågan.

Enligt ett av de större bemanningsföretagen går det inte att ta ut högre priser på behandlingarna på företag. Gör man det, får man inte uppdraget. Detta leder till en generell dumpning av marknaden. Konsekvensen blir naturligtvis lägre löner för de terapeuter som är anställda. En annan konsekvens blir såklart att ensamföretagaren inte kan konkurrera då han också måste lägga på några kronor per behandling för övriga kostnader.

Så hur får vi till ett klimat på arbetsmarknaden där alla konkurrerar på lika villkor?
Enligt min åsikt handlar det om kvalitet och kollektivt tänkande.

Bemanningsföretag kommer alltid att existera. De fyller faktiskt en funktion de också. Men vi som är kollektivt anslutna till ett förbund behöver hålla samman. Vi ska trycka på kvalitet i våra behandlingar, vi är goda rådgivare, vi har en lugn och fin behandlingsmiljö, vi har en bred kunskapspalett och är inte rädda för att ta betalt.

Stötta varandra – i sann KrY-anda!

Värdelöst och vetande – Kunskap utan sammanhang är värdelöst!

Människan är inte medlet. Det är målet!

Realistiskt sett måste kompetens ha flera dimensioner. En dimension avser det ekonomiska mervärdet. Den nordiska välfärdsmodellen behöver kontinuerligt utvecklas och stärkas. Det vill säga att arbetslivet får den tillförsel av kunskaper och utbud av färdigheter som behövs för att vara konkurrenskraftiga i en globaliserad värld. Det är därför viktigt att arbetslivet, myndigheter, utbildare och utvecklare av kunskap spelar i samma lag, accepterar flera utbildningsvägar och utnyttjar den expertis som finns, samtidigt som ny utveckling sker.

En annan och minst lika viktig dimension är individens kompetensutveckling. Utan individuellt engagemang, kommer intresset och motivationen att vara liten eller ingen utveckling alls. Men människan är inte medlet. Det är målet. Människan är inte bara hjärnan och händerna, det finns känslor, värderingar och interaktion. En person som upplever att den har ett värde och kan bidra, är i sig en kompetens. Denna kompetens har samhället och individen själv ett ansvar att stärka och utnyttja. Många sitter på outnyttjad kompetens eftersom de av många anledningar inte kommer på en effektivt och strömlinjeformad arbetsmarknad. Det har inte samhället råd med.

Vilka kompetenser behöver vi då för att utveckla ett hållbart samhälle som är bra att leva i för alla? Det är en fråga vi måste ställa oss om och om igen och från bransch till bransch.

Kompetens och utveckling!

Under tiden våra politiker grunnar på alla fördelarna ett BOT-avdrag skulle ge svenskarna, fortsätter medlemmarna i Kroppsterapeuternas Yrkesförbund att cementera sin kvalitetssäkrade status som Sveriges mest utbildade terapeuter och rådgivare inom hälsa. För att få beviljat medlemskap i förbundet ställs höga krav på ansökandens utbildning och genom att validera sin kunskap och erfarenhet intygas att det lärande man fått genom åren motsvarar ett antal högskolepoäng. Denna värdesättning blir jämförbar med statliga utbildningar, andra yrken och konkurrenter på arbetsmarknaden.

Och i en värld där ett BOT-avdrag väntar runt hörnet kommer alla terapeuter och rådgivare med största sannolikhet få krav på sig, om man vill vara en av dem som kan arbeta med ett BOT-avdrag. Allt talar för att kompetenshöjning genom validering blir ett krav.

Livslångt lärande!

Det har skett en förskjutning i synsättet på lärande på senare år för att utmana de traditionella inlärningsmetoderna och processerna. Fokus har skiftats från att förmedla kunskaper till individuella inlärningssätt. Livslångt lärande måste, för att följa upp begreppets avsikt, synlig göras genom ett utökat lärande där tillgängligheten, de studerandes behov och inlärningen är viktiga element.

Det huvudsakliga målet med livslångt lärande är målet för allt lärande. För att uppnå goda resultat, behöver den ha kunskap om vad som ger god inlärning.

Ett nordiskt nätverk för kvalitetssäkring inom vuxenutbildning diskuterar dessa utmaningar, Nordiskt nätverk för vuxnas lärande (NVL) och Kroppsterapeuternas Yrkesförbund ligger mycket långt framme i processen att validera deras medlemmars kunskap och erfarenhet.